onsdag, maj 11, 2011
Advaitadialog - Att beskriva det obeskrivliga
gång på gång belyser det hopplösa i att söka efter det som redan är
allt och ingenting.
Sökandet letar konstant efter något att korrigera, förbättra, förfina,
fördjupa eller befria och det handlar alltid om något som ska ske i
(fram)tiden och i relation till en person.
Även om vi skulle finna det sökta, vore det ett jordbävningslikt uppvaknande
eller ett transcendentalt medvetandetillstånd skulle det, precis som allt
man finner, passera och försvinna.
Närvaro, eller medvetenhet går inte att närma sig av den enkla
anledningen att det redan är en oundviklighet eftersom det är själva
essensen av varje upplevelse, oavsett vad den har för färg, form eller
karaktär.
Det här är inte ett försök att förringa vackra upplevelser.
Det är inte fråga om rätt eller fel. Det är endast ett försök att
belysa en företeelse (sökandet) som paradoxalt nog endast är ett
direkt förnekande av den befrielse som den upplever sig sakna och tror
sig kunna hitta!
Därför kan man säga att den här kommunikationen handlar om total
hopplöshet. Inte för att det handlar om någonting som är svårtillgängligt
eller utom räckhåll utan för att det handlar om någonting totalt
oundvikligt,
om någonting som redan är överallt och allting.
Det är därför det inte finns något hopp om att hitta det,
eftersom det redan är här, som det här ögonblicket,
precis som det är, oavsett hur det är.
Varmt välkommen!
Calle Arnberg
