söndag, juli 05, 2009
Jag har fått nog…
(Jag har själv kopierat detta från blogtown. Se länk i rubiken)
...av meningslösa avlivningar. Man kan faktiskt undra vilka avlivningar som är meningsfulla, men för att komma fram till den slutsatsen bör vi väl ändra på hela det kulturella sättet att se på livets värde.
Nu ringer telefonen igen. En vanlig dag på kliniken:
- Tar ni emot katter för avlivning? frågar en ung manlig röst.
- Varför ska katten avlivas? lyder genast min motfråga och en ofräsch irritation genomsyrar
början av samtalet.
- Jaaaa (och lång paus), vi kan inte ha katten kvar.
- Är den gammal, sjuk eller både och? Jag försöker pressa fram ett mer konkret svar.
- Njäää, vi har fått barn och ungen - sa doktorn - är allergisk mot katter. Dessutom har min fru
fått astma och svärmor har pälsdjursallergi. Svåger får också nässelutslag då han kommer och
hälsar på. Kattallergi är väl vanlig, eller hur?
- Jag förstår. Du ringer alltså för att beställa tid för avlivning av de sjuka familjemedlemmarna,
men katten ska vaccineras? Har jag fel?
Killen är stum en stund.
- Du är inte riktigt klok! Det är klart att katten ska avlivas, han är ju orsaken till sjukdomen!
ryter han.
- Nej, avbryter jag, ingen avlivning av friska katter. Placera om den istället. Han mumlar något i
stil med “vi har försökt” och lägger på.
Aldrig har jag vågat säga till någon djurägare: “Avliva den familjemedlem som är obotligt sjuk” istället för djuret, fast varje gång jag nekar emottagandet av avlivningar av friska djur på grund av så kallade familjeskäl svider tungan och jag ber till högre makter för att hålla den i styr.
Tusentals gånger har jag ställt frågan till mig själv:
Vem har gett mig rätten att avliva på beställning, vem har gett mig den makten och kompetensen att bli kvalificerad bödel? Den omänskliga moderna civilisationen räddar människoliv på bekostnad av djurens; djurtestade mediciner, kosmetika, livsmedel.
Jakt fortsätter; älgstammen måste hållas i schack, annars orsakar de trafikolyckor (men vem kör - inte älgen väl?), rådjuren skjuts för att tulpaner ska få pryda rabatterna, vargen ska helst utrotas för att stackars bönder ska ha sitt öppna landskap. Korna skickas till slakt efter 4:e laktationsperioden, då har dom gjort sitt, dom behövs inte mer; ut med dom till soptunnan, till köttkvarnen för att bli föda till nästa generation levande mjölkmaskiner. Alla de dödsattesterna signeras av oss veterinärer. På julmiddagar äter vi glatt de kryddade liken och jäser belåtna hemma. Och första måndagen efter helgen ringer telefonen igen:
- Vad kostar det att avliva en...?
Jag har fått nog! Nog av allt omänskligt, av midsommarfirande med snabba motorbåtar som stressar fåglarna till blodiga diaréer, av fyrverkerier som gör hundarna galna, av nya broar och kraftledningar som svanar kraschar med, av tankbåtar som släpper ut olja till havs, av alla dom hjärntvättade människor som skaffar sig katter, hundar, marsvin, mm och tror att djuren är leksaker som ska väck då dom inte passar längre; det är bara att ringa veterinären och beställa tid.
Trots alla odds, trots att min klena röst knappt hörs, hoppas jag på att förändra något i den galna karusellen som vi fräckt kallar för IT-samhälle, modern civilisation och andra löjligheter.
Världen består inte av stora ting, som vissa vill påstå. Syftet med mitt agerande är att irritera. Kanske var fjärde blir så förbannad på mig för att jag har vägrat avliva hans skällande hund att hans tankar börjar snurra runt åt ett annat håll under den sömnlösa natten. Det kanske till och med klickar till att det finns inga bevis på att människoliv är mer värt än djurens.
Jag väntar på en dag då ett marsvin ringer till mig och beställer tid för avlivning av sin snarkande husse. Jag ska försöka att förklara för det irriterade djuret att jag inte tar emot avlivningar av friska människor. Alternativet är omplacering. Jag tror att hon lägger på och försöker göra sitt bästa.
/ Leg. veterinär Bozenna Montwill
Vi tackar Bozenna för att vi har fått lov att återge hennes text och Föreningen Katastrofhjälp för Fågel och Vilt http://www.kfv.se/, där texten publicerades i deras medlemstidning.
(Jag har själv kopierat detta från blogtown. Se länk i rubiken)
Bozenna är högaktuell just idag
då hon har pratat i Polsk Riksradio angående avlivningar av djur.
...av meningslösa avlivningar. Man kan faktiskt undra vilka avlivningar som är meningsfulla, men för att komma fram till den slutsatsen bör vi väl ändra på hela det kulturella sättet att se på livets värde.
Nu ringer telefonen igen. En vanlig dag på kliniken:
- Tar ni emot katter för avlivning? frågar en ung manlig röst.
- Varför ska katten avlivas? lyder genast min motfråga och en ofräsch irritation genomsyrar
början av samtalet.
- Jaaaa (och lång paus), vi kan inte ha katten kvar.
- Är den gammal, sjuk eller både och? Jag försöker pressa fram ett mer konkret svar.
- Njäää, vi har fått barn och ungen - sa doktorn - är allergisk mot katter. Dessutom har min fru
fått astma och svärmor har pälsdjursallergi. Svåger får också nässelutslag då han kommer och
hälsar på. Kattallergi är väl vanlig, eller hur?
- Jag förstår. Du ringer alltså för att beställa tid för avlivning av de sjuka familjemedlemmarna,
men katten ska vaccineras? Har jag fel?
Killen är stum en stund.
- Du är inte riktigt klok! Det är klart att katten ska avlivas, han är ju orsaken till sjukdomen!
ryter han.
- Nej, avbryter jag, ingen avlivning av friska katter. Placera om den istället. Han mumlar något i
stil med “vi har försökt” och lägger på.
Aldrig har jag vågat säga till någon djurägare: “Avliva den familjemedlem som är obotligt sjuk” istället för djuret, fast varje gång jag nekar emottagandet av avlivningar av friska djur på grund av så kallade familjeskäl svider tungan och jag ber till högre makter för att hålla den i styr.
Tusentals gånger har jag ställt frågan till mig själv:
Vem har gett mig rätten att avliva på beställning, vem har gett mig den makten och kompetensen att bli kvalificerad bödel? Den omänskliga moderna civilisationen räddar människoliv på bekostnad av djurens; djurtestade mediciner, kosmetika, livsmedel.
Jakt fortsätter; älgstammen måste hållas i schack, annars orsakar de trafikolyckor (men vem kör - inte älgen väl?), rådjuren skjuts för att tulpaner ska få pryda rabatterna, vargen ska helst utrotas för att stackars bönder ska ha sitt öppna landskap. Korna skickas till slakt efter 4:e laktationsperioden, då har dom gjort sitt, dom behövs inte mer; ut med dom till soptunnan, till köttkvarnen för att bli föda till nästa generation levande mjölkmaskiner. Alla de dödsattesterna signeras av oss veterinärer. På julmiddagar äter vi glatt de kryddade liken och jäser belåtna hemma. Och första måndagen efter helgen ringer telefonen igen:
- Vad kostar det att avliva en...?
Jag har fått nog! Nog av allt omänskligt, av midsommarfirande med snabba motorbåtar som stressar fåglarna till blodiga diaréer, av fyrverkerier som gör hundarna galna, av nya broar och kraftledningar som svanar kraschar med, av tankbåtar som släpper ut olja till havs, av alla dom hjärntvättade människor som skaffar sig katter, hundar, marsvin, mm och tror att djuren är leksaker som ska väck då dom inte passar längre; det är bara att ringa veterinären och beställa tid.
Trots alla odds, trots att min klena röst knappt hörs, hoppas jag på att förändra något i den galna karusellen som vi fräckt kallar för IT-samhälle, modern civilisation och andra löjligheter.
Världen består inte av stora ting, som vissa vill påstå. Syftet med mitt agerande är att irritera. Kanske var fjärde blir så förbannad på mig för att jag har vägrat avliva hans skällande hund att hans tankar börjar snurra runt åt ett annat håll under den sömnlösa natten. Det kanske till och med klickar till att det finns inga bevis på att människoliv är mer värt än djurens.
Jag väntar på en dag då ett marsvin ringer till mig och beställer tid för avlivning av sin snarkande husse. Jag ska försöka att förklara för det irriterade djuret att jag inte tar emot avlivningar av friska människor. Alternativet är omplacering. Jag tror att hon lägger på och försöker göra sitt bästa.
/ Leg. veterinär Bozenna Montwill
Vi tackar Bozenna för att vi har fått lov att återge hennes text och Föreningen Katastrofhjälp för Fågel och Vilt http://www.kfv.se/, där texten publicerades i deras medlemstidning.
(Jag har själv kopierat detta från blogtown. Se länk i rubiken)
Bozenna är högaktuell just idag
då hon har pratat i Polsk Riksradio angående avlivningar av djur.
